Nu ska ni få höra något smått chockerande.

Härom dagen lade jag ju upp en gammal raggningshistoria här som ett varnande exempel för alla som funderar på att locka till sig partners med hjälp av Dolph Lundgren, reptiler och möss (i kombination).

Alltså det här: Mitt mest ambitiösa raggningsförsök och dess brister.

Väldigt många läste inlägget och i morse ringde även P4 Jämtland upp i direktsändning för att ställa lite frågor om denna avancerade men mycket farliga raggningsteknik.

Men nu till det chockerande.

IMG_8183I går åt jag lunch med flickan från djuraffären!

Jag har ju henne på Facebook även om vi inte har haft kontakt och när jag skickade ett meddelande om att jag hade skrivit ett inlägg där hon var med (och att jag kunde ta ner det om hon tog sig illa vid) så slutade det med att vi åt lunch tillsammans. 22 år senare. Tänk er. Det är stort.

Ulrika heter hon, är fortfarande jättetrevlig och under lunchen släppte hon en liten bomb från reptildramat 1993. Ett helt nytt perspektiv som jag aldrig vetat om förrän nu.

Det var att hon hade blivit jätteglad när jag kom vandrande in där i djuraffären den där gången och gärna hade pratat en massa med mig. Men att jag bara hade tjatat på om ormen jag ville köpa och verkat totalt ointresserad av henne.

…well. Vad ska man säga. Tough luck mitt 20-åriga jag. När de uppfinner en hyfsat bekväm tidsmaskin kommer jag till trottoaren utanför djuraffären, strax innan du går in, för att ge dig några goda råd. Men tills dess får du banne mig skylla dig själv.

————–

För nya läsare som är nyfikna på vem jag är bakom den här blekslitna medelklassfasaden, läs Å jisses – ni anar verkligen inte också, där jag har länkat till andra personliga äventyr. Under fliken Krönikor hittar ni dessutom ett 90-tal små vardagsberättelser av alla möjliga slag och som jag tror att ni kommer att gilla om ni tycker att det här är trevlig läsning.