I dag sket jag i att gå ut i den här evighetslånga tropiska värmeböljan vi har här i Östersund och knåpade ihop en morbid liten kärleksvisa istället. En jättekort.

I all sin luggslitna prakt, här är: Spindelhona:

Och här är texten:

Spindelhona

Spindelhona mjuk och len

Din väv håller mig varm

När du kittlat dig uppför mitt ben

Kom och lägg dig på min arm.

Spindelhona stryk mitt hår

Ditt gift det gör mig ro

Du trevar runt och söker vrår

Där du kan bygga bo.

Spindelhona spinn din tråd

Svep den runt min hals

Min mamma gav mig tusen råd

Men nu minns jag inget alls.

Spindelhona värm dig i

Mitt feberrivna bröst

Ju djupare du gräver dig

Desto ljuvare min tröst.

Spindelhona red din bädd

Mitt hjärta i ditt garn

Snart kryllar jag på djup och bredd

Av tusen spindelbarn.

———-

Fler låtar av samma sort hittar ni på min musiksida.