Marcus i Bloms

Små berättelser

Allmänt

Röster från andra sidan

Skärmavbild 2015-02-18 kl. 20.56.12

Nu är jag ju tillbaka på jobbet igen, alltså Östersunds-Posten, där jag likt alla andra reportrar har min plats i ett kontorslandskap.

På mitt skrivbord ligger det papperstravar med sådant som jag har skrivit artiklar på eller som jag ska skriva. Det står en aldrig diskad kaffekopp där, en röd kåsa med gem och en hög med böcker. Sedan brukar jag ha ett par hastigt utspottade gamla tuggummin där också och som jag tänker att de kanske kan komma till ny användning så småningom.

Sedan har jag även två hörlurar som alltid ligger där. De ena är ett headset till telefonen och de andra ett par datorhörlurar som jag använder när mitt skrivande går in i warp-speed och omgivningen måste skärmas bort. Men vanligtvis bara ligger de där på bordsskivan som allt annat.

Och nu börjar spökhistorien.

Sedan jag kom tillbaka till jobbet efter jul så har jag vid återkommande tillfällen hört det skvala från högtalarna när jag har suttit där. Ofta har det låtit som ett sportreferat och andra gånger som en vanlig radiosändning, men varje gång jag har satt lurarna till örat så har det varit helt tyst i dem.

Varje gång det har hänt har jag har kollat på datorn om det är något tv-klipp som har starta eller om Spotify har stått på. Sedan har jag dubbelkollat att jag inte har råkat ringa något samtal av misstag. Men det har aldrig varit så. Varje gång har allt varit avstängt och tyst men efter en stund, eller kanske nästa dag, så har det ändå börjat skvala igen.

Länge var det här bara en lite underlig sak i marginalen av min uppmärksamhet, men ju längre det höll på, desto mer började jag undra vad i helvete det var frågan om egentligen. Stress? Tinnitus? Röster från andra sidan? Höll jag på att bli spritt språngande galen?

I dag fick mysteriet sin lösning.

Lurarna började skvala precis när jag reste mig för att gå in till huvudredaktionen men jag brydde mig inte om det utan fortsatte bara gå. Då upptäckte jag att skvalet inte bara ökade i volym för varje nytt steg jag tog. Det ändrade även ljudbild och fick mer konsistens. Jag följde det uppmärksamt genom gången runt lunchrummet och in till det vi kallar desken.

Till slut stod jag framför printredaktör Lars Björklund. Alltså i ett helt annat rum på redaktionen, långt från mitt eget.

Det var han som pratade. Fast med sin sedvanligt starka och välklingande basröst givetvis.

Vi sitter alltså i varsin ände, i varsitt utlopp, av den där gången som går runt matsalen och hur sjukt det än låter verkar delar av det som utgör Björklunds röst ta sig runt de cirka fyrtio metrarna in till min plats, där den lilla diskant som då återstår är förvillande likt radioskval från hörlurar.

Sjukt va?

Så röster från andra sidan var det ju faktiskt när allt kommer omkring – men från andra sidan ÖP.

3 Kommentarer

  1. Haha, det är skönt när mystiska ljud får sin förklaring. Själv låg jag en natt och läste väldigt sent som vanligt när ett ljud som lät som ett avlägset rop om hjälp fick mig att totalt glömma texten i min bok. Jag lyssnade uppmärksamt på makens snarkningar och konstaterade att de inte kom från honom. Lyssnade så där totalt absorberad av den lilla ljudmattan utifrån men kunde bara konstatera att det var tyst.
    Vände mig ner i boken igen och då hörde jag åter den ljusa klagande tonen, nä, detta började kännas obehagligt och ju mer jag lyssnade desto tystare var det.
    Vänder mig ner i boken igen och inser då att det är min egen näsa som gnäller vid andetag, de andetag som jag höll igen när jag lyssnade intensivt. Götapetter, roa sig själv ska man nog vara glad om man kan eller hur!

Kommentarsfältet är stängt

Tema av Anders Norén