Harens år, av Arto Paasilinna

Betyg: 2 snusdosor.

9185251666_151158155Nja, Paaselinna ska utan minsta tvekan ha heder för att han med tiden blivit så kapabel så att han på senare år kunnat åstadkomma fina böcker som En lycklig man och De hängda rävarnas skog.
Men det är för mig tydligt att Harens år, som jag nu läst, är en tidig bok där han visserligen hittat sin nisch redan men där den fortfarande är grovhuggen och saknar den fingertoppskänsla som jag gillar med hans nyare böcker. Huvudkaraktären, journalisten Vatanen, är samma kategori av civilisationsavhoppande människa som han ständigt återkommer till i sitt författarskap och haren han blir kompis med är även denne en trivsam karaktär.
Dessa två driver alltså land och rike runt och hamnar ständigt i lika fantastiska situationer.
Huvudproblemet för mig som läsare är att jag inte hittar någon direkt röd tråd i boken och när, den förvisso mycket fina, upplösningen kommer undrar jag om det är en roman jag läst eller ett gäng fristående smånoveller.