Snart åker jag och några vänner ner till Paris för att kolla på Sveriges premiärmatch i EM. Lagom till den avfärden så kanske det kan vara lämpligt att berätta om nyckeln till framgångsrikt resande, enligt Marcus (i Bloms)-evangeliet. Så mina framtida reskamrater och alla andra kan känna sig lugna med att allt kommer att gå bra..

Huvudregeln är väl egentligen att inte ta det på allt för stort allvar. Missar man en resa kommer det alltid nya och råkar man hamna på fel ställe så blir det oftast bra det också, om inte bättre. Livet är rätt lika överallt tycker jag och därför spelar det egentligen ingen större roll var man befinner sig.

Men när vi nu ändå har sagt att vi ska resa till ett bestämt ställe för att komma i tid till en viss grej så tänkte jag lugna alla mina framtida reskamrater med tre små exempel på situationer som vi enkelt kan ta oss ur om jag skulle råka försätta oss i dem.

Exempel 1: Jag är väldigt dålig på att stressa när det gäller resor, men kan faktiskt göra det om det verkligen krävs.

IMG_4266Som i Sao Paulo, där jag för ovanlighetens skull kom i tid till flyget, men till fel flygplats. Medan flygplatspersonalen fortfarande skrattade åt missen kastade jag mig in i en taxi och skrek ”kör!” Taxichaffisen, som verkade ha drömt om en sådan situation, tog mig på en helt sjuk vansinnesfärd genom hela Sao Paulo. Men ingen dog och när vi kom fram ryckte han åt sig min ryggsäck och gallskrek ”följ mig!” Sen toksprang jag efter honom tills vi kom fram till en stängd gate som jag ändå lyckades lirka upp med lite klassisk Hovermo-charm. utan att det försenade avgången med mer än typ tio minuter. Inte väldigt mycket mer än så i alla fall.

Taxichaffisen ville inte ens ha dricks eftersom han tyckte att det hade varit så roligt och eftersom jag gillar att sprida glädje så blev det hela väldigt lyckat.

Exempel 2: Om jag skulle se till att vi missar vårt flyg och inte har resegaranti, eller vad det heter, så kan jag troligtvis lösa problemet med ett speciellt sorts ansiktsuttryck.

IMG_4252Som när jag skulle från Arlanda till Kapstaden och hade läst biljetten upp och ner, med följden att jag kom till fel ände av flygplatsen då flyget redan hade gått. När damen från flygbolaget sa att jag var tvungen att köpa en helt ny biljett, och jag insåg att jag inte hade råd med det, stod jag kvar där så länge och såg så monumentalt bedrövad ut att hon kom fram igen efter en stund och viskade att hon kunde uppgradera min biljett till business-class i smyg, så jag kunde åka i alla fall.

Problem solved.

Men eftersom det är orimligt att jag ska ta ensamt ansvar för alla de situationer som jag kan tänkas försätta oss i så har jag ett sista exempel här, där lagarbete löste biffen.

IMG_4329Exempel 3: Det var när vi hade tre bilar som skulle med en jättelik färja från spanska Algeciras till Tanger i Marocko. Medan två av bilarna körde till färjan så drog jag och kompisen Mia till Gibraltar för att kolla runt lite där i godan ro. När vi kom tillbaka skulle färjan ha gått för länge sedan, men låg ändå kvar.

Vårt ressällskap hade nämligen letat upp kaptenen och övertalat honom att vänta på oss. Hela vägen från hamnentrén till själva färjan stod folk med walkie-talkies och viftade för att visa oss raka vägen till rätt båt. Superlyxigt. Vi fick skäll visserligen men vi fick också se Gibraltar, vilket är få förunnat.

Det finns många fler exempel men jag tror de här räcker för att ni ska förstå att det över huvud taget inte finns något att oroa sig för när man reser i mitt sällskap.

För vad jag än ställer till med så brukar det alltid lösa sig alltid på ett eller annat sätt.