Instant karma finns. Det är bevisat för jag lever med konsekvenserna av det varje dag. Och då pratar jag alltså inte religion här utan ren och skär naturvetenskap.

I slutet av 1998 spenderade jag ett par veckor i ett Kroatien som då fortfarande höll på att återuppbygga sig efter kriget.

Jag var inneboende i ett anarkistiskt gatuteaterkollektiv i en av Zagrebs förorter och där delade jag rum med en serb som befann sig i en olycklig sorts husarrest.

IMG_7778

Jag med snygg frilla på Zagrebs stora torg, 1998.

Han hade varit på någon aktivitet med kroatiska fredsrörelsen men eftersom många kroater fortfarande hatade serber väldigt innerligt efter kriget, och inte hade några problem med att omsätta dessa känslor i handling, så hade han helt enkelt svårt att ta sig därifrån på ett säkert sätt. Och medan alla vi andra gick ut och in som vi ville där i huset väntade han dag och ut och dag in på ett sätt att ta sig hem. Utan tvekan en väldigt påfrestande situation för honom.   

Så påfrestande att han en vacker dag, trots faran, vågade sig ut på den näraliggande marknaden. När han kom hem till vårt gemensamma rum så satte han nöjt ner en stor brun påse på bordet och som visade sig innehålla ett kilo hasselnötter. Han berättade att det hade varit otroligt nervöst att köpa dem men att han gjort det ändå för att han inte orkade vara instängd längre och sedan avslutade han med att säga att det bara var att ta för sig.

Haselnuss_Gr_99Och som jag tog för mig. Jag älskade verkligen hasselnötter och eftersom serben spenderade resten av kvällen i en annan del av huset och jag spenderade den med hasselnötterna så gick det som det gick. Jag mulnade in näve efter näve i munnen och trots att jag ganska snart kände att jag närmade mig någon sort anständighetsgräns kunde jag verkligen inte hindra mig. Jag åt och njöt och åt och njöt tills det började klia i halsen. Men jag fortsatte ändå och, ni vet, ett kilo hasselnötter är väldigt mycket, men jag var som en maskin. Jag åt tills jag började hosta. Åt, njöt, hostade, åt, rosslade, njöt, rev mig i halsen och till slut var påsen tom, sånär som på ett par nötter i botten av påsen.

IMG_7779

Marknad i centrala Zagreb 1998.

Då kom serben in. Han gick fram till påsen som för att hämta den. Upptäckte att den var tom och såg förvånat upp på mig där jag satt med pipande andhämtning. Och jag skämdes så mycket att jag inte kunde förmå mig att säga någonting. Sedan gick han ut igen.

Några veckor senare att jag i ett vårsoligt Göteborg (jag pluggade där då) och var övertygad om att det verkligen och på allvar blivit dags att städa. Men hur mycket jag än vädrade eller städade det lilla rum jag hyrde så raglade jag ändå runt där som en rödögd zombie, hostande, frustande och med en infernalisk klåda i halsen. Jag fattade nada.

Sedan satt jag och mumsade i mig persikor på ett tåg på väg österut då min lins plötsligt föll ur. Men eftersom den satt fast och det gjorde ont i ögat varje jag drog i den så gick jag på toaletten för att ta hjälp av spegeln. Då upptäckte jag att det inte var linsen jag drog i. Det var hornhinnan som hade pöst ut och hängde ner från ögat.

Jag larmade konduktören och hade snart en sköterska och en läkare intill mig som förklarade att det troligen var en allergisk reaktion.

Contact_LensMen jag är inte allergisk, protesterade jag.

Och först där, med deras hjälp, började bitarna så sakteliga falla på plats.

Det var pollen jag hade reagerat på i mitt rum, inte damm (jag hade städat i onödan). Det var persikan som hade fått ögat att balla ur. Från att ha varit helt fri från allergier så hade jag blivit överkänslig mot pollen, persikor, nektariner, kiwi, äpplen, päron och alla slags nötter och ja, typ, allt jag tyckt om att frossa. Som jag aldrig mer har kunnat äta efter att jag triggade alla mina allergiska anlag den där gången för sjutton år sedan, genom att sluka den där rädde stackars serbens kilo med hasselnötter.

Instant karma är vad det är. Allergologisk instant karma.

Om ni mot förmodan skulle ha svårigheter att plocka ut någon slags sensmoral från den här lilla historien så kan ni i alla fall bocka av följande i era små anteckningsböcker: om ni skulle riskera livet för en påse hasselnötter inom överskådlig tid, så är det fullkomligt riskfritt att lämna den här hos mig medan ni gör andra saker.