När man är mitt uppe i något man upplever som väldigt viktigt är det lätt att bli nedslagen när det inte slutar som man tänkt sig. Det fick britterna bittert erfara när de hamnade i bråk med holländarna i början av 1600-talet.

På den tiden var muskotnöt en big deal i Europa. Efterfrågan på kryddan var enorm och priset skyhögt. Anledningen till det höga priset var att nöten enbart fanns på ögruppen Moluckerna längst ner i sydöstra Asien och den som kontrollerade dessa små öar kontrollerade en liten del av världsekonomin.

Kampen om muskoten och andra värdefulla kryddor gjorde Moluckerna till en av världens verkliga hotspots under den här tidsperioden. Det var på Moluckerna som pengarna, makten och härligheten fanns. Det var dit man begav sig för att slå igenom och det var där man skulle skörda framtidens lagrar för regent och fosterland. Av europeerna hade portugiserna varit där först och hunnit tjäna kopiöst mycket pengar på kryddhandeln innan spaniorerna kom och bråkade. Sedan kom britterna och jagade bort dem båda, men britterna hade knappt hunnit sätta sin flagga i jorden innan de mäktiga holländarnas segel dök upp vid horisonten.

De så kallade muskotkrigen böljade fram och åter i generationer innan britterna till slut tvingades ge sig. De hade tvingats retirera från ö efter ö i åratal och när holländarna slutligen erbjöd dem att lämna resten frivilligt hade de inte mycket till val.

Som kompensation slängde holländarna till dem en liten ö i Nordamerika och för engelsmännen måste det i det närmaste ha framstått som ett hån. Nordamerika låg långt från något av betydelse och dög knappast till att odla några muskotnötter på.

Detta om detta.

En av de nyttigaste insikterna jag har fått i mitt liv är att Charles Darwin aldrig hävdade att det är de starkaste som överlever när han beskrev evolutionen, även om det ofta är så det har tolkats och det är så jargongen går. Det han sa var att det är de med störst anpassningsförmåga som gör det.

En annan insikt jag fått, det är att historien fortsätter oavsett vad som händer. Hur stort och smärtsamt ett misslyckande än känns just i stunden så är det ändå aldrig slutet, förutsatt att man fortsätter existera. Och så länge man fortsätter existera har man möjlighet att revanchera sig på ett eller annat sätt.

I det perspektivet är vår stad en överlevare, även om vi som bor här inte alltid tror det.

När regeringen beslutade att alla regementen skulle läggas ner trodde många att det var slutet för staden. I dag är de gamla kasernerna blomstrande skol- och näringslivsmiljöer.

Vi känner oss bedragna och sårade varje gång vi nekas arrangera vinter-OS, men som ett resultat av alla misslyckade försök att charma IOK finner vi oss plötsligt vara precis det vi trodde att bara ett OS skulle göra oss till – en vinterdestiation i världsklass.

Vi knixar och trixar oss fram kan man säga och vi gör det riktigt bra.

Precis som britterna. För vi vet ju alla att den brittiska nationen inte gick under för att de förlorade muskotkriget.

Trots att ön Manhattans jord visade sig vara oduglig för muskotnötodling.

———————

40% levande pekbok. Jag tillbringar just nu en stor del av mitt liv med att namnge saker som dotra pekar på. Det är kul eftersom jag vet vad det allra mesta heter, förutom färger som inte är grundfärger.

30% nedräkning. Om bara några dagar går jag på semester följt av ett halvårs efterlängtad föräldraledighet. För mig som nästan aldrig varit ledig, ens för semester, känns detta rent svindlande.

20% definition av ledighet. När jag pratar om att vara semester och att vara ledig och liknande, så menar jag givetvis inte ledig som i 100% ledig. Dessa krönikor kommer ni att tvingas läsa oavsett vilket.

10% definition av tvång. När jag säger att ni kommer att tvingas läsa mina krönikor så menar jag givetvis inte att jag tvingar er rent handgripligen. Jag gör det genom att beordra, alternativt böna och be.