Skärmavbild 2014-12-23 kl. 15.23.16

Vilket skrivarår jag har haft!

Det började med en administrativ miss som gjorde att jag glömdes bort och plötsligt inte var krönikör längre. En sidosyssla som jag tyckte mycket om och lade mycket tid på eftersom den både gav mig utlopp för kreativitet och en välkommen extrainkomst.

Det kändes väldigt tråkigt då, men det var i början av året det. Nu när jag står här i slutet av detsamma så inser jag att det var det bästa som kunde hända mig. För när krönikeskrivandet försvann så frigjordes inte bara en massa kreativ tid, utan jag fick även anledning att börja vidga mina vyer.

Plötsligt dök det upp nya sorters uppdragsgivare från nya sorters branscher och innan jag visste ordet av det kunde jag ta tjänstledigt från mitt reporterjobb för att skriva på heltid i några månader.

Nu sitter jag här med det första konkreta resultatet av den administrativa miss som jag beklagade så mycket för tolv månader sedan.

Ett nyundertecknat avtal med Estrad Norr, som mer än väl kompenserar det jag hade tjänat på ett helt års krönikeskrivande och som då ändå bara är första etappen i ett större och mer långsiktigt projekt (vad det består av kommer jag att berätta mer om nästa år). Plötsligt befinner jag mig i ett helt nytt konstnärligt landskap som tvingar mig att både bredda och fördjupa mina färdigheter som historieberättare. Det är utmanande, det är på allvar och det är otroligt spännande – och ändå bara ett av de två skrivarben jag har att stå på.

Det andra är det romanmanus, nummer två i ordningen, som jag just nu sitter och lägger allra sista handen vid före skickning till förlag. Det är ju en långt mer chansartad grej i och för sig, men har man redan ett ben att lägga vikten på så gör det mindre om det andra skulle vika sig och det känns bra.

2014 fick bli året då nya slags frön planterades. Förhoppningsvis blir 2015 ett skördeår.