Krönika publicerad i 100% Östersund 20 februari

Jag har upptäckt något helt nytt hos mig själv och som jag inte kände till förut. Något som var lite svårt att tro på i början men som nu börjat växa sig till en allt starkare förvissning.

Jag ska inte säga att jag är helt säker ännu. Inte alls. Men om jag bara tillåts känna efter lite till, pröva mig fram och liksom försäkra mig om att det här stämmer, så tror jag att jag snart kommer att kunna gå ut med att jag har det.

Alltså en superkraft.

Ja, dra efter andan nu folkens, skallra med löständerna och tappa det ni har i händerna, för ni läste rätt – en superkraft.

Saken är den att jag är en spontant lagd person. Från att aldrig ha varit intresserad av vadslagning så förvånade jag mig själv förra veckan genom att öppna ett konto hos ett spelbolag och sätta in tusen kronor på det.

Det visade sig vara lättare att idka vadslagning med mobilen än att ringa från den och jag började genast stänka iväg några kronor på vad som än dök upp i matchväg, mest för att se vad som hände. Pengarna försvann.

Snart insåg jag att en framkomlig väg borde vara att vänta till slutet av matcherna, när alla bara står och väntar på slutsignalen och då vräka in en hel hundring på att resultatet står sig. Varje inkastad hundring ger bara småpengar tillbaka i dessa fall, men upprepat i oändlighet ger det å andra sidan oändligt med småpengar. En listig plan.

Och det var här jag upptäckte det som kan komma att bli bekräftat som en officiell superkraft i framtiden.

Djurgården mot Malmö: 1-4 med en period kvar att spela. Skrattande knappar jag iväg en hundring på Malmöseger. Djurgården gör en legendarisk upphämtning och vinner. Franska serietvåan Lyon spelar mot ett chanslöst bottenlag. Jag kastar in min hundring. Bottenlaget orsakar nationell kalabalik genom att vinna. Storlaget CSKA Moskva spelar träningsmatch mot norska Vålerenga. Jag lägger min hundring – Vålerenga spelar upp ryssen på läktaren.

Vid det här laget börjar jag bli lite svettig och bestämmer mig för att sluta med hundringarna. Ett jordanskt fotbollslag leder med 2-0 med minuter kvar av matchen. Jag slänger in en tjuga. Matchen slutar 2-2. Jag upptäcker en estnisk dambasketmatch som bara kan sluta på ett sätt. Jag satsar 15 kronor och den slutar på ett annat. Jag sätter en tia på att Tora Berger kommer att bomma minst ett skott av 20 möjliga – Tora Berger skjuter fullt. En femma på att van Persie gör mål (van Persie gör alltid mål). Van Persie gör inte mål. En spänn på cricket. Borta utan att jag ens förstår varför.

Jag har nu suttit här på min kammare och försökt se om jag kan dra några lärdomar av allt detta och jag har kommit fram till två saker:

1.      Statistiskt sett är det omöjligt att tippa fel så många gånger i rad som jag har gjort. Det krävs talang utöver det begripliga för att klara detta.

2.      Eftersom alla jag satsar pengar på förlorar går det, vetenskapligt sett, inte utesluta att det faktiskt är mina vad som styr utgången av matcherna. Och det inte bara svindlande. Det är fantastiskt!

Inte minst för ÖFK som ska ta sig an Superettan om några månader. Varje gång de rödsvarta ligger under i andra halvlek i sommar – glädjen eder. För så länge jag har pengar kvar på mitt spelkonto betyder varje hopplöst underläge att en helt osannolik upphämtning är att vänta strax före slutsignal.