Ska man hålla ett helt arbetsliv gäller det att vara mycket, mycket listig.

Man ska givetvis vara superdriven, superflexibel och sprudla av entusiasm för att över huvud taget kunna manövrera sig runt på arbetsmarknaden, men det är saker man blir uppmanad till överallt nu för tiden.

Det man däremot inte får veta, det är hur man ska göra för att hålla ihop långsiktigt under sådana förutsättningar. Alltså både som människa och arbetskraft. I det avseendet måste man tyvärr alltid se till att vara smartare än sin arbetsgivare. För i det samhällsklimat vi lever i för närvarande är det väldigt få sådana som har en konkret plan för hur de ska få sina anställda att må bra och orka i det riktigt långa loppet. Och det är därför som jag, eder ständigt lika spänstige harmonicoach, rycker ut här för att hjälpa till.

För under en dag 2006 kom jag på ett fantastiskt trick. En glitch in the matrix. En, ja en trollformel banne mig, som gjorde det möjligt för mig att vila ut ordentligt på jobbet och ändå få beröm för min insats.

IMG_6831

Jag som listig sjöman.

Jag jobbade på Ostindiefararen Götheborg, vi befann oss i Kina och jag hade varit ombord i ungefär fyra månader. En så stor träbåt kräver en stor och kontinuerlig arbetsinsats för att hållas i segelbart skick och jag var redigt sliten efter att ha blivit kvar där så länge medan övriga besättningen roterat hem på semester med jämna mellanrum.

Sedan en vecka tillbaka hade vi dessutom legat i torrdocka och jobbat långa och tröttsamma pass med rent underhållsarbete. Att be om ledigt gick inte eftersom jag enbart var där för att jobba och det var då jag kom på den geniala idén.

Jag bestämde mig för att prova att inte göra någon uppenbar nytta alls under en hel arbetsdag och, så fort ett befäl fick syn på mig, säga ”jobb, jobb, jobb” och gå därifrån.

Och så blev det verkligen. Jag flanerade runt ombord på skeppet och runt torrdockan precis hela dagen, från arbetsgrupp till arbetsgrupp, och bara drack kaffe och småpratade och skrattade med kollegorna. Och varje gång ett befäl dök upp hann det aldrig ens fråga mig vad jag sysslade med eftersom jag skakade på huvudet, pustade ”jobb, jobb, jobb” och skyndande mig därifrån.

Och det inte bara funkade. Det blev en succé.

Mot slutet om dagen la en styrman handen på min axel och sa ”du Marcus, håll inte på så du jobbar ihjäl dig. Jag tycker att du ska gå och ta dig en rast nu.

Fattar ni?

Första och enda gången någon bad mig jobba mindre på det stället var den enda dagen som jag inte gjorde något alls. Det är nobelprisnivå på det här, för vad den här dagen gjorde – förutom att övertyga mig själv om att jag är ett geni – det var att jag faktiskt lyckades ladda batterierna lite. På ett sätt som min arbetsgivare aldrig hade gått med på, men som ändå gynnade verksamheten i allra högsta grad, eftersom det gjorde att jag orkade jobba vidare tills jag mönstrade av i Singapore en månad senare.

Djungarian_Hamster_Pearl_White_run_wheelI dag har jag ett jobb där det inte riktigt går att göra så eftersom jag måste leverera synliga resultat på daglig basis. Men det jag har lärt mig, det är att jag ändå kan intervalljobba, såtillvida att jag ser till att jag på det stora hela levererar solida och bra resultat för min arbetsgivare, men att jag inom ramen för det alltid bestämmer själv när jag ska lägga ner själ och hjärta på mitt jobb och när jag ska ta det lite lugnare en period. När jag kan skita i att vara extra duktig helt enkelt även om det kanske låter svekfullt för en modern chef.

För det är inte svekfullt. Det är smart. Även om jag kanske hamnar i skuggan av de som högpresterar precis hela tiden så gör det här att jag kommer att vara kvar här även när de har bränt ut sig och försvunnit. Fortfarande driven, flexibel och entusiastisk – tack vare att jag vissa dagar kan ses flanerande runt på redaktionen med en kaffekopp i handen, pustande ”jobb, jobb, jobb”.

———-

Nu är ju mina egna väldigt bra och förstående, men eventuella mellanchefer som tycker att det här låter som ett hot mot alltings ordning rekommenderas läsa om Riddar Örjan och mellanchefens förbannelse.