Vägen till Klockrike, av Harry Martinsson

Betyg: 5 fria själar

9100104876_169359270Nu förstår jag helt och fullt ut varför Martinsson räknas som en klassiker.
Den här boken handlar om luffaren Bolle, som en av de sista av sitt slag och som vandrar runt i ett Sverige som är på väg att förändras i grunden – från lortsverige till det moderna samhälle vi har i dag.
Martinsson inviger läsaren i luffarnas helt egna påsidanomvärld, med start i förra sekelskiftet och sedan några decennier framåt. Och det gör han med sådan trovärdighet och känsla att jag inte kan annat än bli berörd och imponerad.
Hans språk är ett konststycke i sig och jag har sällan eller aldrig läst någon författare som har ett så pass säreget språk som denne. Han skapar hela tiden egna formuleringar, liknelser och metaforer utan att det någon gång känns krystat.
Det slår mig att det nog är det här som Torgny Lindgren försöker härma men bara lyckas till hälften.
Det slår mig också att jag kanske hade varit luffare om jag levt för hundra år sedan. Eller så är det luffare jag varit, fram tills det att jag ankrade här i Östersund.