Golem, av Gustav Meyrink

Betyg: 3 gnisslande gallergrindar

9185000558_168543410Det är en konstig bok det här, men så är den 97 år gammal också och en bok med den hedervärda åldern kan gott få vara lite …eljest utan att det gör något.
Språket och miljöerna är fempoängare men storyn i sig får en tvåa. Prags judiska ghetto är som en mörklagd, ond varelse i vilken folket hukar, febriga och modstulna.
Handligen kretsar runt Golem, den judiska legenden, men är ingalunda linjär eller lättförståelig.
Handlingen är, medvetet tror jag, förvirrande och repetetiv och det krävs stor koncentration för att hänga med i alla vändningar och surrealistiska utsvävningar som gör att att man som läsare aldrig känner sig helt säker på vad som är sant och inte.
Men samtidigt är de stämningar, miljöer och karaktärer som Meyrink målar upp i klassisk gothskräck-manér enastående vackra och trots att den var både tungläst och virrig så var det en stor läsupplevelse för min svarta poesiådra.