Engelska fotbollsklubbar från de lägre divisionerna har en tradition av att åka till Sverige på sommarturné. Lite träning, lite teambuildning, lite marknadsföring och lite semester ni vet. Ganska softa tillställningar.

Sommaren 1982 kom ett av lagen som harvade på i division 2 till Jämtland för att spela mot Strömsunds IF och IFK Östersund.

Matcherna hade annonserats i tidningen och i Östersund var intresset stort. Hela 1751 åskådare löste in sig på Hofvallen kvällen den 27 juli och en dem var en kompis till mig.

Han var en sommarlovsledig nioåring som hade åkt tio mil i baksätet på föräldrarnas bil för att se matchen tillsammans med sin kusin som bodde här i stan. För min kompis var det ett riktigt äventyr. Det var stort nog att bara åka till Östersund och äta köpmiddag. Att dessutom få se en internationell fotbollsmatch i trängseln på en fullsatt läktare och höra engelska supporterramsor på riktigt, det gjorde upplevelsen total. Kusinen köpte en hemmalagsflagga och min kompis en från bortalaget så att de kunde heja på varsina lag.

Den engelska klubben hade ett 20-tal egna supportrar med sig på turnén. Enligt LT:s matchreferat dagen efter så skanderade dessa högre än alla östersundsborna tillsammans och de ska ideligen ha drällt in i pressens fikarum i tron att det var en pub.

IFK Östersund vann matchen med 1-0 och de allra flesta som var på Hofvallen den kvällen tyckte nog att det var en väldigt trevlig tillställning.

Men för min kompis var det mer än så. För honom var det bland det största han hade upplevt. Det var den matchen som på allvar väckte hans fotbollsintresse, som fick honom att bestämma sig för att träna hårt för att bli duktig själv och, inte minst, så väckte det en kärlek till den engelska klubben som står sig än i dag.

Jag kommer att tänka på det här nu eftersom jag och dotra precis kom från Jämtkraft arena, där vi i en rekordstor publik sett ÖFK bjuda på propagandafotboll, vinna med 5-0, få stående ovationer och gå upp på tredje plats i Superettan.

Och det jag tänker, det är att det som har varit en väldigt trevlig tillställning för mig och dotra, det kanske har varit helt livsförändrande för någon av kidsen som stod intill oss på läktaren. Kanske fanns det där en nioåring som åkt tio mil i baksätet på sina föräldrars bil för att se matchen. Som är på väg hem just nu i samma baksäte, men med en rödsvart halsduk i handen och en känsla av att ha hittat sitt lag för livet.

Om det fanns en sådan nioåring på matchen kan jag tala om att det är en fin känslomässig investering att bli supporter till ett lag i andraligan, förutsatt att man väljer rätt lag.

Det engelska division 2-laget som förlorade mot IFK Östersund för 31 år sedan heter Chelsea och är regerande europamästare för klubblag i dag.

För olyckskorparna och pessimisterna så är det aldrig någon mening att drömma. Det sade de garanterat till Chelsea också när de harvade på i division 2.

Det som gör ÖFK till Sveriges hetaste fotbollslag just nu är att de förstått att det, tvärtom, är drömmen som ger allt någon mening.

——————–

40% extremt långsamma promenader. Dotra har börjat flanera runt utomhus på småfötterna sina, peka på saker och skrika ”titta”. Och hon har inte bråttom. I dag har hon spenderat nästan en timme med att kliva in och ut genom dörren.

30% nytt och friskt mod. Nu har jag varit i min bekvämlighetszon så länge att det är dags att tänja gränser igen. I fredags var jag moderator för en politisk debatt. Nästa utmaning blir en hel timmes föredrag baserat på en av mina krönikor.

20% nycirkus. När ni läser detta har jag och fjällan precis varit på Cirkus Cirkör på Storsjöteatern. Om den här föreställningen bara är hälften så bra som den när de blåste pingisbollar mellan munnarna på varandra är succén given.

10% mobbad katt. En okänd katt envisades med att smita in i vårt trapphus men blev bortsjasad tills den försvann. Dagen efter visade det sig att det varit nya grannens diabetessjuka innekatt Adolf. Tack och lov kom Adolf till rätta igen.