Marcus i Bloms

Små berättelser

Egna eskapader, Sydamerika

Den slitna slampan

IMG_4687

Glosor från 1994.

Jag kommer aldrig att glömma den gången jag jobbade på Jamtli, satt ensam kvar på kontoret en kväll och den nya mångkulturkonsulenten stack in huvudet. En trevlig skånsk tjej som nyss hade börjat och som jag inte hade hunnit prata särskilt mycket med.

”Och här sitter en sliten slampa”, sa hon och log vänligt.

Eftersom jag bara stirrade chockat tillbaka och sekunderna tickade på så harklade hon sig till slut och gick igen. Först senare på kvällen slog det mig att hon nog egentligen sa ”här lyser flitens lampa”, fast på svårbegriplig skånska.

Troligtvis var det så. För om det är något som har följt med mig ända sedan jag flyttade ifrån Hovermo med sin behagligt enkla jamska, så är det språkförbistringar. Ibland med rikssvenskan och ibland med engelskan – men klart värst har det varit när jag har bott i portugisiskspråkiga miljöer.

I Angola kallade jag en läkare för ”mycket, mycket äregirig” och ”så äregirig att man knappt kan fatta det”, när jag i ett känslosamt tal och med handen på hans axel försökte berömma honom inför en fin delegation som besökte mitt projekt.

På grund av ett olyckligt litet fel i mitt uttal har jag vid ett flertal tillfällen deklarerat att min favoritmat är kuk. Att vi faktiskt äter rätt mycket kuk i Sverige. Att det säljs överallt.

På frågan vad min pappa sysslar med har jag förklarat att han verkligen gillar att gifta sig. Att det ju bara är hans hobby visserligen men att han gifter sig så ofta han får tillfälle.

Dessa tre exempel inträffade väl innan jag behärskade portugisiskan till fullo. Men det blev inte så mycket bättre efter att jag gjorde det heller. För då började jag jobba i andra portugisisktalande länder där det skulle visa sig att orden som jag använde alltid fanns och var vanliga – men att de ofta betydde helt andra saker än vad jag var van vid.

Det försatte mig i en hel del förvirrade situationer.

Som när jag gick in i en brasiliansk klädaffär 2006 och bad om hjälp med att hitta ett par passande damskor och ett nattlinne till mig själv. För att ta på mig med en gång där i butiken om det gick bra.

Jag har stått intill föräldrar, betraktat deras lekande småflickor och sagt ”åååå vilka gulliga horor.”

Jag har förklarat för folk att det inte finns så många bögar kvar i Angola men att man, om man har tur, kan se dem skutta över vägarna ibland när man är ute och kör i gryningen.

Allt detta med den naturliga inlevelse man har då man vet vad man säger och verkligen menar det. Och det här är alltså bara de exempel som jag känner till och kommer på så här på rak arm. Jag kanske inte har varit det säkraste kortet att bjuda med sig på en fin middag om man säger så.

En väldigt skön sak med att bo i Östersund igen är att man faktiskt törs bjuda med mig på middag här.

Förutsatt, givetvis, att man inser att vissa av de ord jag säger på jamska betyder helt andra saker på rikssvenska.

Kommentarsfältet är stängt

Tema av Anders Norén