Det är kul när det går bra. Och kanske särskilt när det har gått riktigt dåligt innan.

Jag ska försöka beskriva hur det kändes när Carlgren räddade sista straffen i går och gav svensk fotboll både ett EM-guld och ett nytt fint hopp om framtiden. Sverige - Schweoz 3-2, Träningslandskamp Fotboll U21

När jag var i Salvador, Brasilien, år 2006 fick jag förmånen att se ärkerivalerna Bahia och Vitória mötas . Båda två är stolta gamla storlag som just då befann sig på den absoluta botten av sina respektive klubbhistorier. Först hade de åkt ner i andradivisionen och sedan hade båda lagen blivit tvångsnedflyttade till division tre på grund av att de båda hade misskött sina ekonomier.

Det var där, när all stolthet och allt självförtroende var borta. När fansen buade och kastade saker på planen redan före avspark som jag fick se dem mötas på Bahias hemmaplan. Och sanningen å säga minns jag inte mycket av matchen. För det var dålig stämning på läktaren och folk omkring oss bråkade hela tiden. Jag och den lokale supportern som jag var på matchen med blev hela tiden knuffade och nedskvättna av öl från folk som var osams. IMG_7335Domarna eskorterades in på planen av sex kravallpoliser med sköldarna ihopsatta som ett tak över deras huvuden. Runt hela planen stod beväpnade vakter, stirrande upp mot publiken och på motsatta läktaren jagade en grupp poliser ett litet gäng ungdomar fram och tillbaka på läktaren under stordelen av matchen utan att det gick att begripa vad som pågick.

Mot slutet av matchen stod det 1-1 och stämningen var fortfarande sådär uppgivet missnöjd på läktaren, när Bahia helt oväntat sköt in 2-1 och hemmapubliken bara exploderade i eufori. En galen guidettisk, svältfödd, ja nästan arg eufori. Och när domaren blåste av matchen sprang matchhjälten rakt mot vår läktarsektion, rev av sig tröjan och slungade den upp i publiken. Jag minns hur den kom farande upp genom luften, hur den vecklade ut sig och började singla ner rakt mot platsen där jag stod.

Och jag ba ånejånejån…aaaaaaaaaaaaaaa! Alla omkring mig kastade sig mot tröjan och jag försökte kasta mig undan. Sekunden efter befann jag mig mitt i ett våldsamt gängslagsmål och när jag försökte se var min kompis tagit vägen insåg jag att han också var med och slogs om tröjan. Jag kröp ut ur högen och väntade ett tag för att se om de skulle ge sig eller om någon skulle ingripa. Kanske de beväpnade vakterna eller poliserna som sprungit runt på andra läktaren. Men ingen kom och slagsmålet bara fortsatte, så jag gick till utgången för att vänta på min kompis där. Efter en stund flög en vildögd kille förbi och ut på gatorna, med tröjan i handen och ett helt gäng efter sig. Strax därefter kom min blåslagne brasilianske kompis släntrande. Han skrattade lyckligt och skrek ”fy FAN vilken härlig kväll”! Exakt så, som kompisen kände sig då, kände jag mig i går.

Jag och polarna var på LeSport i Östersund och min kompis Lucas förevigade ögonblicket (obs att filmen tyvärr inte verkar fungera på mobiler).