Sedan tidigare vet ni kanske att jag är lite av en Scooby-Doo när det kommer till att lösa mysterier.

Som till exempel när jag avslöjade rösterna från andra sidan på Östersunds-Postens redaktion, eller hur min fyra år gamla artikel om utbrändhet kunnat fortsätta studsa tillbaka upp på ÖP:s topplista år efter år.

Jean_Shop_(3982560210)Nåväl. Nu ska ni få höra om en gåta som aldrig kommer att få svar.

Ett mysterium som har gäckat Bergs kommun i decennier nu och som lär överleva oss alla.

Det var när jag och min kompis Lucas gick i lågstadiet på Kövra skola. En gång i veckan fick klassen åka minibuss till Myrviken för att lära oss simma på badhuset där och alla dessa resor gick som smort vill jag minnas, tills den vinterdag då både jag och Lucas grät hela vägen därifrån. Av samma orsak men av olika anledningar. 

När vi skulle åka från badet hade Lucas nämligen inga byxor. Då började han hävda att ett av de två par byxor som jag hade tagit på mig var hans.

Skärmavbild 2015-06-07 kl. 23.33.57

Jag och Lucas i lågstadiet.


Stående där på sina pinnsmala långkalsongben hävdade han att han var helt hundraprocentigt säker på att han hade haft på sig byxor när han kom (som om han skulle kunna räkna procent). Jag var precis lika säker på att jag hade haft på mig två par.

Och så åkte vi hem från badhuset. Lucas gråtandes över att han blev tvungen att åka buss i bara långkalsongerna och jag iförd två par byxor, gråtandes över att Lucas hade mage att anklaga mig för stöld.

Skärmavbild 2015-06-07 kl. 23.08.25En yngre version av mig själv skulle alltjämt hävda att Lucas kom till badhuset utan byxor den där dagen. Men nu när jag är äldre, mognare och mer diplomatiskt lagd så nöjer jag mig med att konstatera att ord stod mot ord. 

Vi kommer aldrig att få veta sanningen när det gäller byxmysteriet på Myrviksbadet och måste tyvärr vänja oss med den tanken. 

Om inte annat för att fallet helt klart borde vara preskriberat vid det här laget.