IMG_3068I ett tidigare inlägg här beskrev jag hur grufvligt förolämpad den elegante tidningsmannen och författaren Victor Hugo Wickström blev när en tysk tulltjänsteman bad honom släcka sin cigarr 1901. Så förorättad blev han då att han skrev om det i sin bok Som tidningsman jorden runt där han kallade tillsägelsen för ”den mest brutala fräckheten”.

När jag satt och gick igenom Wickströms efterlämnade tillhörigheter på Kungliga biblioteket tidigare i veckan hittade jag fortsättningen på berättelsen.

Wickström nöjde sig inte med att rasa i sin bok visar det sig. Han gav sig inte förrän ministern med ansvar för det tyska tullverket fick reda på att något fullkomligt skandalöst hade ägt rum i Stettin och tillsatte en utredning. I en av Wickströms dagböcker från tiden efteråt har han klistrat in denna artikel. Publicerad i sin egen tidning Jämtlandsposten och troligtvis skriven av honom själv, utifrån den fortsatt indignerade tonen och ett utropstecken inom parentes som just ingen annan kunde ha haft anledning att sätta dit.

Och allt detta för att han alltså blivit tillsagd att släcka sin cigarr i ett ett rum med rökförbud. How’s that for a stridshingst folkens?

IMG_3124

Wickström var som tidigare sagt ingen man ville göra sig osams med i onödan.

Ett annat exempel på Wickströms stridslystnad hittar ni i krönikan Prästväldets satanism. Berättelsen om vem hans bortglömda hjälteroll i västvärldens moderna historia hittar ni i Östersundaren som förändrade världen och glömdes bort.

Ett extra litet slag i magen hittar ni i Redan i vaggan var jag dömd att gå under.