Älskade se huru marelden glimmar och stjärnklara natten förför

Känn kraften nu när vi seglena trimmar och går upp i givmild slör

Blott vi och havet, så fjärran från land och kylan fördrivs av vår glöd

Vi skrattar och skämtar om värdsaltets rand, och om hur havet kan bli

Våran död.

 

Se huru havet sig häva av ilska och tvingar oss reva för storm

Min älskade ser huru himmelen mörkna, men hon ser ej min tanke ta form

Älskade se hur vi Neptun behagar, när stormen oss bjuder till dans

Hur vågorna svarta som döden oss jagar och rammar oss

Med dödlig galans.

 

Min älskade känn hur min blick dig betrakta, förtrollad av din skräck och din gråt

Jag tar dig i famnen och smeker dig sakta och viskar ett lyckligt förlåt

Piskande vinande stormen är vacker, sanna mina ord

Och min älskade tror att jag snavar för hon håller mig trots att vi faller

Överbord.

 

Min älskade ser huru skeppet försvinner, du hostar och flämtar mitt namn

Du simmar emot mig och skriker ”vi hinner”, men snart är du fast i min famn.

Älskade se huru marelden glimmar, runt om oss som själar i brand

Min älskade känn huru mörkret oss sväljer och för evigt förenar vårt band.