Älskade se huru marelden glimmar och stjärnklara natten förför
Känn kraften nu när vi seglena trimmar och går upp i givmild slör
Blott vi och havet, så fjärran från land och kylan fördrivs av vår glöd
Vi skrattar och skämtar om värdsaltets rand, och om hur havet kan bli
Våran död.
Se huru havet sig häva av ilska och tvingar oss reva för storm
Min älskade ser huru himmelen mörkna, men hon ser ej min tanke ta form
Älskade se hur vi Neptun behagar, när stormen oss bjuder till dans
Hur vågorna svarta som döden oss jagar och rammar oss
Med dödlig galans.
Min älskade känn hur min blick dig betrakta, förtrollad av din skräck och din gråt
Jag tar dig i famnen och smeker dig sakta och viskar ett lyckligt förlåt
Piskande vinande stormen är vacker, sanna mina ord
Och min älskade tror att jag snavar för hon håller mig trots att vi faller
Överbord.
Min älskade ser huru skeppet försvinner, du hostar och flämtar mitt namn
Du simmar emot mig och skriker ”vi hinner”, men snart är du fast i min famn.
—
Älskade se huru marelden glimmar, runt om oss som själar i brand
Min älskade känn huru mörkret oss sväljer och för evigt förenar vårt band.
