Factotum, av Charles Bukowski

Betyg: 4 tillfälliga jobb

0876852630_162906415Jag har läst en hel del eländesskildringar i mina dagar, men den här är något speciellt.
Bukowskis alter-ego, som jag förstår det, driver runt i USA under 40-talet. Alkholiserad, nonchalant och helt utan plan tar han jobb, mister dem, möter kvinnor, mister dem, skriver noveller men blir inte publicerad.
Han bara går på liksom, målmedvetet utan varken skratt, gråt eller någon egentlig ambition om att ta sig upp från det träsk han befinner sig i. Och that’s it. Det är som livet självt. Det maler på, torrt beskrivet och utan retoriska skrytkonster eller fantastiska äventyr. Han ärver inte en miljon. Han får inte sitt livs kärlek (han har nog ingen heller) och om han får chanser ser han dem inte, eller bryr sig inte. Livet fortsätter bara.
Jag gillar det, just för att det är fritt från både moraliserande och den alkoholromantik som det skulle ha kunnat bli. Sen visade det ju sig att jag började med andra boken av fyra, så jag kanske ändrar mig när jag någon gång läser resten.