Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann, av Jonas Jonasson

Betyg: Två ledsna hundar

9164202968_153772426Trevligt med en debutant som drömmer om att bli en svensk Paasilinna.
Det här är en av de mest upphaussade böckerna just nu i min bekantskapskrets och det var med stor iver jag tog mig an den. Men nu när jag har läst boken är jag ändå rätt besviken.
Det handlar om en 100-åring som lämnar ålderdomshemmet och ger sig ut på ett dråpligt äventyr med en lång rad osannolika vändningar. Under resans gång berättas 100-åringens livshistoria, precis lika osannolik och skitnödigt dråplig som allt annat i boken. Och det är skitnödigt som är nyckelordet här.
För det som kunde ha blivit en trivsamt finurlig skröna med skön Paasilinnastämning, blev i stället en krystad revy med Stefan & Krister-touch. Slapstick, fula grimascher och ordvitsar a’la Robban Broberg som främsta kännetecken. Om gamlingens livshistoria hade varit den enda tråden i boken hade jag belönat den med en trea för dess orginalitet.
Men på grund av en segdragen och repetitiv huvudstory, som egentligen skulle ha varit bärande men i stället blev en belastning, blir det bara två ledsna hundar i betyg.